I Wellington var det rusningstrafik och ösregn, så vi slank österut och stanna i Upper Hutt för att hälsa på en Royal Enfield Interceptor kompis, med en fika och lite snack. I solsken körde vi sen till vinområdena för lite shopping och vinavsmakning i Martinborough.

På väg mot Hastings, efter Danevirke, snubblade vi över Norsewood, en liten by där en hängiven Norrman skapade Norska byggnader och miljö, kallad Johannas World.

Vindfarmen vid sidan av Woodville hade hundratals med Vindkraftverk, som Köpenhamn. Vi körde ända upp och kolla.

I Hastings hälsade vi på kompisar Fran och Mal, hade middag, dryck, kvällsumgänge och övernattning. Fran förklarade varför (ursprungligen från Nya Zealand), dom hade återvänt till hemlandet, efter att ha bott i Queensland. Hon förklarade att för henne var det de Nya Zealändska färgerna hon saknade.

Vägarna till Napier och Gisborne hade sina utkikspunkter, härliga vägavsnitt och attraktioner, vädret nu varmare men blåsigt.
Vi stannade i en lokal Maori dominerad pub i Roatoria för ett par öl, där vi fick förvånade blickar från lokala Maoris.

De första fastlandsbaserade människorna på jorden att se solen bor vid East Cape, där det var väldigt blåsigt när vi gled fram. Det var likadant vid Hicks Bay, där vi tänkt campa, så vi fortsatte till Waihau Bay, en fritidsfiskar by, där vi fann en top spot.

Från Whakatane till Ohope körde vi sen över en del grova och blöta vägarbeten (= allt smutsigt). Så i Whakatane använde vi tryckspruta att tvätta MC och trailer. OBS, i Nya Zealand, namn som börjar med Wh uttalas som F, så Whakatane uttalas Fakatane).

Den stora halvön Coromandel, vid kusten av Waihi, Pauanui, Whitianga, Coromandel (med god rökt fisk till lunch) erbjöd njutbara MC vägar i solsken. Coromandel är en av favorit områdena för touring på motorcykel på nordön och det var lätt att se varför.

         6