Vi stack kl 8 nästa
morgon och körde direkt till ett berömt
och imponerande veteranbil och MC museum (Southward
Car Museum) med hundratals alster. Den var stor som
en stor simhall i Sverige med förlängning.
Gamla
Cadillac, Ford, Sunbeam, Messeschmidt, DKW (sån
som Viveka, syrran haft), plus en massa mycket
mera exotiskt och en del mycket välbekant.
Samtidigt över våra huvuden, hände
en flygplanskrasch, mellan ett mindre flygplan och
helikopter. På väg till Wellington mötte
vi 12 Brandbilar och 12 Polisbilar, i full utryckning
och en enda ambulans. Först efteråt fick
vi höra vad det var, men misstänkte redan
flygplanskrasch.
Vid färjan 12:30 hade dom bara rest platser kvar
(standby) och ingen garanterad plats för oss
förrän kl 5 nästa morgon. Så
vi kom tillbaka halv 2 (13:30) och hoppades
på det bästa. Vi lyckades komma med., ihop
med ett 80 tal Harley's från träffen.
Dom la tunga grova kedjor utmed färje däcket
(som båt ankarkedja) som krokades fast
i hål i färje däcket och sedan snabb
spännremmar som alla motorcyklar spändes
fast i dessa kedjor. Sen hade vi en härlig kryssning
ut genom Wellington och 3,5 timmar till Picton.
Vi
svängde hårt höger och Västerut
så fort vi landade, genom platser som Havalok,
Nelson, Collingwood. Detta var också en av landets
mera klassikt vackra höga klippiga kustvägar
med enorma utsikter.
Det började blåsa
hårt och vi körde vidare genom Nelson (McDonalds
middag) till Ruby Bay, där det var lä och
vi campade vid 9 tiden, strax innan det blev mörkt.
Ann sa hon såg
en gubbe i köket utan byxor eller kalsingar.
Ja sa hon måste sett fel. På morgonen
visade det sig att det var en nudistkoloni vi campat
i. Tänk, och jag som bett i receptionen att få
ladda min video kamera. Hon måste undrat. Vi
beslöt snabbt att vi ville ha annan typ av utsikt
och fortsatte västerut.
Vid Waikoropupu Springs fick vi se och (olagligt)
smaka planetens klaraste vatten. Den kom från
under ett bergslager upp genom en spricka och startade
en hel flod . Knepigt med en flod som bara liksom
startade där. Vattnet var som glas, nåt
som man inte glömmer.
Vid Farewell Spit (Farväls-udden), nådde
vi toppen av södra ön och beskådade
den långa sandudden, från en restaurang
på en höjd med en lokal öl och macka
10
