Äntligen ute!

Dom säger att jag var tidig. Vaddå tidig. Man kommer väl när man e klar, och anländer precis när det e meningen. Ja jag fick minsann fart på mamma och pappa. Dom trodde dom hade det helt uträknat, men ack. Jag man måste ju ut och fira Mors dag, eller hur? även om det blev lite skumpigt.

När jag hörde dom skulle ta fram tången tänkte jag, nej nu får jag sätta fart, jag måste ju ut. Det känns alla tiders att få lite mer utryme att röra sig i. Men jag hade ju ingen aning om att det fanns så mycket utrymme. Vart slutar det egentligen, hur mycket plats finns det här egentligen?

På sin nollårsdag får man ju inte öppna några presenter själv och det är fortfarande lite suddigt. Folk pratar och väsnas så högt, för att inte tala om det skarpa ljuset och fotoblixtrar.

Annars e det alla tiders. Det ser ut som jag har en massa trevliga släktingar och vänner alla redan. Innan man vet ordet av skall dom väl peta en i magen och säga "gaga" och annat sånt. Men man e ju baby nu och man får spela sin roll. Jag har visst en ganska liten farbror också har jag hört. Det skall bli kul.

Hursomhelst, alla ni, nu har jag i allafall anlänt och jag tänker göra det mesta av mitt liv. Ni kommer att se mig här och där och vi skall ha kul. Det lovar jag.

Med varma hälsningar från er nyaste och allra minsta kompis (men se upp, jag växer):

William Michael Cherrie            

Email ----->